Kia ora

Igår kväll var jag verkligen nere i en svacka. Kunde inte låta bli att fälla en tår när jag låg i min nya säng i mitt nya hus som är på andra sidan jordklotet. Men idag var det lite bättre, allt är bra tills jag inte gör någonting för då börjar jag tänka på allt som jag saknar hemma...

Jag vaknade runt 4 i morse av en ångestattack. Vad håller jag på med? Varför utsätter jag mig för det här? Varför är jag inte hemma med min familj och mina vänner som jag älskar? Det tog en stund innan jag kom på varför jag gör det här. Framför allt vill jag bli en starkare person. Jag vill få bättre självförtroende och kunna säga att jag klarar vad som helst. Men också för att jag kommer att få uppleva så himla mycket det här året. Både bara och dåliga och jag tror att det är vad som krävs för att kunna uppskatta mitt liv i Sverige mycket mer. Alla säger att jag är så himla modig som vågar åka, men faktum är att jag aldrig har varit så rädd i hela mitt liv. Jag har varit rädd ända sen jag bestämde mig för att åka. Men saken är den att livet är för kort för att kastas bort på grund av rädsla. För att komma någon vart här i livet måste man välja den svåra vägen. =)

Idag har jag och Jane åkt in till the supermarket och köpt lite grejer. Bland annat så köpte Jane en byrå till mig som jag kan ha bredvid min säng, en väckarklocka och mina skolskor. Så himla snällt!! Jag kunde välja mellan klotskorna jag visade i ett tidigare inlägg, USH, eller ett ballerinaliknande par.... Hm.. svårt val.. så det blev trots allt ballerinaskorna.
Sen kom Kate Bond (min suporter cordinator) över för att ge mig min skoluniform. Den är faktiskt inte så illa som jag trodde! Lägger upp lite bilder på den sen och lite på min omgivning. Det är väldigt struligt med internet här nu, den finkar nästan inte alls, men det försöker fixa bredband för fullt!
Sen har jag spelat Wii med Lucas och hans lilla vän Willy. Haha Willy är så liten så hans vänner kallar honom Alfie. Stackarn.. Så om familjen inte räknas så är lilla Willy min fösta vän här i NZ!

Sen tog Jane mig in till stan och visade mig runt lite grann. Vi har en stor park i stan som är hur fin som helst med ett stort fält där de spelat rugby och kricket. Ska verkligen försöka göra så många sporter som möjligt här, jag har ju värsta chansen eftersom jag inte behöver anstränga mig så mycket i skolan och så vill jag ju hålla mig upptagen så jag inte tänker så mkt på Sverige. hehe

Jag är verkligen helt slut på kvällarna för man ansträngt sig så. Man försöker att vara trevlig mot alla, se glad ut och skratta fast man inte förstår ett skit av vad de säger, och samtidigt försöka få dem att förstå vad jag säger!! Med deras kiwiaccent förstår man ungefär varannan mening.

Konstiga saker jag märkt de två senaste dagarna.

De har honung till allt, i senapen, på mackan, i såser.. och de tyckte jag var konstig som hade honung i teet... hm
Varje eluttag har en knapp man måste sätta på för att den ska funka.
Min familj diskar allt för hand, dvs, INGEN DISKMASKIN.
Finns inga lås på varken toalett eller duschrum. Här är det knacka som gäller!
Man hälsar på ALLA i stan, fast man inte känner varandra.
”Sweet as” är tydligen skitcoolt att säga. Tyckte de va lite konstigt efter som det betyder ”snygg rumpa” .. men i själva verket betydde det häftigt.
13 åringar beter sig som 7 åringar. Seriöst, Lucas leker fortfarande med bilar!

Nu ska jag ut och springa med Jane och hunden! See ya later!