Jag har nog aldrig varit så här livrädd förut. Vad som rör sig i huvudet är en soppa blandat med ångest och förhoppningar. Har sagt hej då till de flesta nu förutom Mikaela, Sandra och Sara som kommer i dag. Kommer verkligen bli skit svårt att vara utan vännerna. Ni vet vilka ni är, jag kommer sakna er som faan! ;(
Om en timme kommer Millan och säger hej då. Det kommer nog att bli det svåraste. Vi har varit bästa vänner i 8 år och alltid varit där för varandra. Och nu plötsligt ska jag ta farväl för en hel livstid. Kände hur tårarna började komma när vi låg i snön och tittade på stjärnhimmlen 00.30 i natt. Tack för att du stöttar och pushar mig samtidigt som jag vet att du bakom ridån är lika förkrossad som jag. Att bara inte kunna ringa och prata mitt i natten när man inte kan somna eller att inte kunna se din min när du förlorar i Wii. "Nä nu vill jag inte va med mer!!" Jag kommer att sakna dig så otroligt mycket Melinda! <3
Nu är nästan hela packningen klar. Känner hur resfebern misshandlar mig totalt. Igår åkte jag in med mamma och köpte det sista... Hårsprej, en Sverigebok och TON med svenskt godis!! :) Tur att det inte ligger i handbagaget, är nog slut när jag kommer fram då :P
I morgon 18.15 går planet till London, därefter 21 h lång resa till Sidney och därifrån till Auckland i NZ. Vet inte riktigt hur lång hela resan är, men det kan röra sig om 30-46 h vad jag har hört :S Min rygg kommer bokstavligen att dö!! När vi anländer till flygplatsen väntar några AFS volontärer på oss som sen skjutsar oss till ett ankomstläger. Där kommer vi att få chilla, äta, BADA I POLEN och ungås med de andra utbytesstudenterna. Dagen efter skiljs alla åt och beger sig till deras nyblivna familjer. För min del betyder det plan (BY MY SELF) från Auckland till Christchurch. Där hämtar en tjej som heter Cate Bond mig. Hon är representant för AFS i Asburton(där jag bor). Det var hon som hittade min familj :) Hon skrev ett mail till mig igår där hon sa att hon skulle vara där för mig hela året och att jag bara kunde ringa för vad som helst, till och med om jag bara ville prata. Åhh :) Sen kommer det jag fruktat, DET FÖRSTA MÖTET MED FAMILJEN! :S Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Lägligt att jag har fått en stor finne i pannan också.
Som ni vet så tänkte jag blogga under mitt år i NZ. Men eftersom jag har BLOGSPOT så kan jag inte se någon statistik.... dvs se om det är någon som läser min blogg eller inte. Därför skulle det vara askalas om ni ville kommentera lite då och då.. Men eftersom jag har BLOGSPOT så måste man ha ett googlekonto för att kunna kommentera. :P Men det är aslätt att fixa. Man behöver bara göra en användare med lösenord :) Skulle verkligen vara skit kul att få lite feeddack så man vet om någon läser i huvudtaget :P
Kanske slänger in en kommentar i morgon, men om inte så får ni har det så underbart här i Sverige! och NEW ZEALAND HERE I COME!! :D
Smyger in med lite skönt 70 tal med Earth, wind & fire.
Hejdå!
Ida, hoppas verkligen att resan gick bra och att du kommit fram hel! Har tänkt på dig hela dagarna!!! Usch va jobbigt det är :( Tycker synd om andreas som får trösta mig hela tiden xD Och mamma frågar varenda dag hur jag mår och om jag saknar dig,, så hon gör inte det hela lättare liksom xD Kan ju berätta att sverige har tagit OS guld i stafett på skidor för herrar :D:D Måste ju hålla dig lite uppdaterad.. xD Ida, jag saknar dig så himla mycket! Det häär är det värsta som hänt i mitt liv, känns som att någon kastat iväg halva mitt härta till andra sidan jorden :( Men, det kommer ju tillbaka snart :D Se detta som en start på någonting nytt nu hörru!! :D Vi ses ju snart :D Du är min bästa vän nu och för alltid!! Ha de underbart kul nu och hälsa familjen att om dom inte tar hand om dig får dom med mig att göra!! Jag vet vart dom bor :P haha :P
SvaraRaderaMiss U <3<3<3